En fraktbåt glider nerför älven. Den heter något med R i början och två ee i slutet. I mitten har det runnit rostvatten och gjort de vita bokstäverna oläsliga och på lastluckorna står det en personbil. En röd Ford Fiesta.
En sjöman vinkar och jag vinkar tillbaka. Hon på vägkrogen tar sin rast i solen och har tagit med kaffe ut i två pappmuggar, men hon röker inte. Det gör nästan ingen längre, bara unga tjejer. Nu vinkar hon också till sjömannen på älven.
Killen bredvid inleder en konversation.
”Jag måste stå i 45″.
”Ok, ja jag fick mig en kvart i morse så jag tar en halvtimma nu”.
Sedan snackar vi ett par rader om vägbygget utanför.
”Det blir bra när det blir klart.”
”Ja, jävligt bra.”
Han vill snacka mer men nu har jag redan stått i 35 minuter och vill rulla vidare.
”Mycket nu, du vet.”
”Visst. Det är lugnt.”
Hon på vägkrogen börjar på sin andra mugg kaffe och båten är redan utom synhåll och min rast är gjord.
Leo – Direkt från verkligheten
När du är som bäst. Kram!
Tack. Kram kram.