Människan fascinerar mig i alla varianter, och jag iaktar och noterar.

Jag har tidigare skrivit om dumma människor, dumma i bemärkelsen korkade, men den här bloggen kommer att handla om en helt annan kategori av dumma människor. Auktoritära människor. Återigen poppar diverse personer upp i mitt nu drygt 40-åriga minne, personer jag mött, råkat ut för eller bara hört talas om.

Det är svårt att värja sig från auktoritära män, för nog är de nästan alltid män. Vad är det som gör dessa män så myndiga? Vad är det som gör dessa män, nästan per automatik, till självutnämnda ledare? Hur är dessa män i andra miljöer än i den offentliga? De här männen vare sig diskuterar eller resonerar man med. Det är något med deras röst, tonläge, hållning och kroppspråk. Något man inte kan undgå, något som får en att göra som man blir tillsagd och utan att ifrågasätta. Något man har svårt att värja sig mot.

Vi var ett gäng som skulle köra på samma jobb. Personen som ringer runt med uppgifter angående jobbet är mycket auktoritär. Man ifrågasätter honom helt enkelt inte. Man inflikar inte spontant egna idér, tankar eller förslag utan lyssnar, antecknar och lägger sedan på luren. Om man regelbundet har att göra med sådana här män så lyssnar man till slut inte så noga. Man tar det han säger med ”en nypa salt”. Man vet bättre, man har redan annan information som är mer uppdaterad men orkar inte ifrågasätta utan noterar och samtycker i tysthet.

”Kör genom skogen” säger den auktoritäre och jag antecknar; Kör genom skogen. Jag vet att man inte kan köra genom skogen, men säger inte emot. Jag uppdaterar inte heller hans inaktuella uppgifter. Det är ingen idé, auktoritära fungerar nämligen som en backventil; Flödet kan bara gå i en riktning, tillbaka och åt andra hållet stänger ventilen automatiskt och det blir tvärstopp.

En stund senare ringer en kollega;

”Han sa till mig att vi skulle köra genom skogen. Men… är inte vägen genom skogen avstängd?”

”Jo, det är den. Vägen har varit avstängd i en månad”

”Ja, jo… jag tänkte väl det… men jag sa inget”

”Nä, jag sa inget heller”

Kollega två och tre ringer likadant. Varför sa vi inte emot? Det går inte att köra genom skogen för vägen är avstängd. Nej, för det är ingen idé att korrigera varpå den felaktiga informationen fortplantar sig som ringar på vattnet. Den fjärde kollegan fick backa, långt och genom skogen. Så dumt.

Nästa man ur minnet ”lekte” chef. Det var jag och en kompis som tillsammans med ett gäng andra arbetslösa hamnade på ett tillfälligt städjobb. Vi var runt 20 för varandra okända ansikten i olika åldrar. Först i slutet på jobbet, som varade i ett par veckor, fick vi veta att den myndiga mannen som vi hela tiden trott var chef egentligen bara var en vanlig städare som oss andra. Det var hans auktoritära sätt att röra sig, bete sig och tala som fick oss alla i gruppen att göra som han sa. Den riktiga chefen däremot var i vår egen ålder. Ung, lite spinkig och ganska kort i rocken. Hur kunde vi låta oss luras?

Den tredje mannen ur mitt minne hade en säreget myndig stämma. Rösten var dov, dominant och välartikulerad. Till hans myndiga person bidrog en längd på 1.90. Vi var på ett slags event och jag var utsedd till ordningsman. Jag hade till och med fått en bricka på bröstet med ORDNING stavat. Jag skulle hjälpa deltagarna till rätta och hålla lite allmän ordning. I pausen serverades det fika och i detta moment utbröt, om inte kaos så i alla fall oordning. Deltagarna ställde sig huller om buller och personalen i cafeterian hade svårt att servera och i den här farten så skulle det ta minst hela dagen att servera alla kaffe, mackor och bullar. Själv så försvann jag i mängden med min lilla ordningsbricka och allt.

Den auktoritäre kommer fram till mig;

”Varför ordnar du inte med två led fram till serveringen?”

”Öh… Jag… jag…”

Mannen tar till orda och på mindre än fem sekunder så har hela skaran ställt sig i två led. Hur fasiken gjorde han!? Han hade ju inte ens någon bricka på bröstet?

Flera av dessa auktoritära personer är inte ledare men leder ändå. Man får saker gjorda och får folk att göra det åt sig. Andra är ledare och får också saker gjorda men sällan någon med sig. Ibland är det bra med en kraftfull ledare som vet att ordna köer, men oftast går det åt skogen rent bokstavligt. Jag fascineras av hur en del människor så lätt kan ta kontrollen över andra människor, men än mer fascineras jag över hur vi kan gå med på det.

Dagens sensmoral är därför; Tro inte på allt du blir tillsagd och kolla att vägen genom skogen är öppen innan du kör.

God morgon

About these ads