Ett ögonblick Leo. Hur har veckan varit?
Jo tack, ganska bra. Rolig och omväxlande början och lite struligt på slutet, men oj va fort den här veckan har gått. Ingen vecka har gått så här fort sedan 1954 visar statistik från vetenskapliga veckoinstitutet i Uppsala.
Vekoinsti… det där hittade du bara på va?
Ja, det stämmer.
Något spännande att berätta från veckan?
Njae, men jag fick goda råd av en äldre åkare. Han sade; ”Leo, det finns inget som kostar mer än att gifta sig, ja förutom att äga en lastbil då alltså”.
Menade han själva bröllopet?
Nej, mera livet efter som gift.
Lite gaggigt va? Kvinnor har väl varit självförsörjande de senaste 40 åren?
Jo, men det var 40 år sedan han var gift.
Hur går det med dina lådbilar?
Jo då, det går bra. Jag har fått en förfrågan från en förskola om att bygga två bussar.
Bussar!?
Yep, bussar. Det blir en utmaning och jag kanske får ta in extern konsult, men han kan inte räkna med annat än högst ett gruslass i arvode.
Hur går det med ditt nya familjeliv?
Det går fint. Lillen tar efter ord, utryck och gester jag gör och det känns lite häftigt. Snart tror jag banne mig att den lille diplomaten kan prata med sin stackars mamma på precis vad som helst. Språket är viktigt tycker jag, det är viktigt att kunna utrycka sin villja och ovillja verbalt istället för att bara sitta på golvet och skrika.
Och till sist, vad gör du just nu?
Jag tar en OP Andersson till småkubad lagrad prästost i väntan på bakpotatisen som är i ugnen.
Ok, och vad önskar du mest av allt just nu?
Fred på jorden, att potatisen ska bli färdig, och att mens totalförbjuds inom hela EU.
Leo – Mitt i verkligheten
