Ä som i älska.

Älska är sinnesstämningen tvärsemot ångest.

Att älska är belöningen för allt det där andra vi tvingas stå ut med; November, tisdag morgon klockan 5:00, cancer och kvarskatt. Att älska kan vara både sinnligt och djuriskt. Det är länge eller alldeles för kort. I 50 år eller bara en sommar i tonåren. På stranden eller i en pytteliten husvagn mitt på en camping. Shhhyy, försiktigt! Dom där utanför kan höra. Gnissel, knak, vrid. Äh, skit i hela världen! Det är du och jag nu och vi älskar varandra!

I skogen under en mäktig bok eller bak i skåpet på en brödbil. På vardagsrumsgolvet under en kristallplundrad krona i en gammal rivningskåk eller i en säng på lasarettet, eller i nyskördat hö. I en lågbudgetthytt på väg över ett hav eller i ett nybygge när byggubbarna tagit helg. I 20 minusgrader på flaket på en pick up. Det där gör jag aldrig om!

Ett av mina absoluta favoritklipp i filmen Så som i himmelen är den när förståndshandikappade Thore av skrämsel gör ner sig. Lena ger kärleksfullt av sig själv i en stark scen;

“Säg mitt namn Lena”

“Thore…”

“Säg det andra också”

“Vad vill du att jag ska säga?”

”Dom tre orden”

“Dom tre orden?”

“Ja, säg dom tre orden”

“Jag älskar dig… Thore”

Thores rädsla och nederlag drunknade i dom där tre orden och jag i snyfttårar i biofåtöljen.

På en utbildning för att ge första hjälpen vid en trafikolycka sade läraren något som fastnat i mitt sinne. “Om ni inte kan göra något annat så finns det ändå något ni kan; Håll den skadade i handen. Tala lugnt och tröstande. Ge den skadade kroppskontakt och av din kroppsvärme”. Det där betyder inte att vi plötsligt älskar den skadade, men vi älskar vår medmänniska i en svår situation.

Ordet kan lätt missbrukas och slitas ut. “Jag älskar verkligen dom här nya strumporna” och i dålig film strös ordet lika fritt som vägsalt på ishalkig länsväg; “Jag älskar dig”.

Hur vet man att man älskar? Det känns i hela kroppen. Som ångest fast tvärt om liksom.

I morgon: Bokstaven Ö.

About these ads