Z som i zon.

Framför mitt hus ligger det en vändzon, men det har det inte alltid gjort. Någon gång i mitten av 1970-talet så bestämde de som bestämmer att vår väg skulle bli en återvändsgata. Därför rev kommunen den gamla vita träkåken som hade en etta på köksväggen. Det är därför mitt hus nu mer är nummer 1 på vår väg, trots att gatuadressen är nummer 3.

I huset bodde det en alkoliserad man som kallades ”Brakaluske”. Det var ett konstigt namn tyckte jag och jag vet inte varifrån det kommer. Jag vet inte heller hans riktiga namn. Någon gång när jag har tid för sådant man i vanliga fall inte har tid för så ska jag fråga min granne Holger som vet det mesta om allt det där gamla som inte finns mer.

Brakaluske fick flytta till lägenhet, för nu skulle det minsann bli en vändzon just precis där hans hem var. Jag vet nu inte hur den traumatiska upplevelsen att bli berövad på sitt hem påverkar en människa som redan är ute ur leken. Kanske det kvittar lika, kanske det bara ger personen i fråga ytterligare orsak att deppa ner sig?

Brakaluske, som tidigare bott mitt i en nu mer trafikpolitiskt korrekt vändzon fick nu istället en lägenhet av kommunen. Bakom dörren i mittemot Brakaluskes dörr bodde min storsyster Laila. Detta här var Lailas första egna lya och året var 1981. En morgon fick inte syrran upp dörren när hon skulle till jobbet. Syrran jobbade på lasarettet i Vänersborg. Där hade man vita kläder och där kunde man gå i underjordiska gångar som var jättespännade. En gång såg jag till och med en man i vita kläder som cyklade i en av de underjordiska gångarna. Cykla inomhus!? Så ytterst märkligt.

Utanför Lailas dörr låg Brakaluske och sov, det kunde syrran se när hon kikade ut igenom brevinkastet. Brakaluske var out of order. Too much to drink lixom. Pappa fick komma ner och flytta på karln. Laila var rädd för Brakluske och hans kompis ”Tingvalla”. Dom söp och vrålade där inne i kommunens lägenhet så det hördes ända upp till gamla Storegår´n. 

Han dog strax efter, Brakaluske. Men ännu idag kan jag fundera på hur det skulle ha varit att ha en granne framför mitt hus, en familj i ”ettan”. Då kunde vi ha druckit iskall fläderbärssaft i min berså och jag kunde ha sett till deras katt när dom var på semester. Det hade varit mycket trevligare än en korrekt asfalterad zon att vända i.

I morgon: Bostaven Å.

About these ads