T som i tro.

Tro kan vara något fantastiskt men samtidigt något fruktansvärt. Tro kan förflytta berg men tro kan också få människor att flyga rakt in i World Trade Center. Anders Brevik trodde och ödelade massor av människors liv, inklusive sitt eget.

“Jag tror att jag kan”, och så prövar man. Med armarna rakt ut och blicken fokuserad på andra sidan så balanserar man sig sakta över. Jag klarade det! Såg ni!? Jag klarade det! Vilken känsla! Nu vet jag att jag kan. Att tro på sig själv är nog den absolut viktigaste tron. När man väl har lärt sig att tro på sig själv så kan man sedan förflytta berg.

I dag kom jag till ett bygge mitt ute i en stor park. En bit ut på gräsmattan höll Bert på att gräva. Det hällregnade och hade så gjort hela dagen. Jag gick ut till Bert över den vattensjuka gräsmattan. Grävmaskinen satt djupt i leran och de djupa spåren efter maskinens väg över gräsmattan var till bredden vattenfyllda. Jag hade fullt lass med sten på bilen, 32 ton totalt. “Jag vill att du backar ända hit ut och tippar” sa Bert och mötte min blick med sina klara blå ögon. Bert har hållit på ett tag, en si så där 50 år. Berts fasta handslag, sina klara blå ögon och decennier av erfarenhet fårat ansikte fick mig genast att vända mig om för att hämta lastbilen.

Bert skrattar och lägger sin valkiga näve på min axel. “Det fattar du väl att du inte kan backa hit ut med din tunga lastbil? Du skulle ju sjunka rakt igenom och vi finge ringa hit en bärgningsbil och wincha upp dig”. Jag trodde så mycket på denna erfarne man att jag helt slappnade av i min egen tro. Hade detta nu istället varit husägare Svensson som bett mig backa ut i en dyngsur gräsmattesjö så hade jag trott mer på mig själv och bara skakat på huvudet; “Glöm det”.

Religiös tro är något av den absolut farligaste trosform som finns. Religiös övertygelse spärrar effektivt den egna medfödda naturliga tron på det sunda förnuftet. Religiös tro kan få människor att hellre se sitt eget svårt sjuka barn dö “troget gud” än att räddas till liv via en enkel blodstransfusion. Sådan tro kan få bröder att brutalt mörda sin egen syster bara för att hon vill gå sin egen väg. Sådan tro kan få en fullt livskraftig människa att försaka hela livet och frivilligt låta sig låsas in i ett klosterfängelse.

Jag har själv varit religiöst troende. Mina föräldrar trodde på en gud och jag trodde på mina föräldrar. Att en dag vakna upp helt fastkörd djupt ute i en lerig gyttja var plågsam. Ni har lurat mig? Hur kunde ni? Jag som litade så på er? Jag trodde så på er?

Den religiösa tron går ut på att inte tro. Tro på sig själv alltså. “Ack, vem äro jag? Född i synd och blott död värd. Kanske gud i sin stora ynnest ser till mig lilla syndfulla varelse och genom sin stora fromhet förlåter mig för att jag existerar? Kanske gud i sin stora barmhärtighet istället låter mig få leva på nån helt annan fantastisk plats sen, längre fram, senare, i framtiden, långt där borta… kanske när jag dött efter ett helt liv i tro?”

Min egen tro är fortfarande stark. Jag tror på massor av saker. Först och främst så tror jag på mig själv, men jag tror även på andra människor. Jag tror att vi kan, vill och klarar av. Jag tror att de små barnen en dag kan cykla utan stödhjul, och jag tror på att någon böjer sig ner och hjälper den gamla upp som fallit. Jag tror på att vi räcker ut en hand till de som behöver och jag tror på att de som är i behov en dag kommer att klara sig på egen hand. Jag tror på människan.

Tro är något fantastiskt!

I morgon: Bokstaven U.

About these ads