Q som i Quality Hotel.

Quality Hotel i Vänersborg byggdes 1977 som Esso Motorhotell. Esso sålde hotellkedjan 1984 varvid hotellen bytte namn till Scandic. Esso Motorhotell i Vänersborg heter idag Quality Hotel.

Q som i kul. Kanske det var så John tänkte den där dagen då vi åkte förbi här och John fick en av sina klassiska skrattattacker?

John hade varit nära vän till familjen under hela min uppväxt. Han var en genomsnäll man som valt att leva ensam genom hela livet. När jag skriver detta så funderar jag på varför han aldrig gifte sig. Han såg bra ut som ung, hade alltid ett leende på läpparna och en rolig historia i fickan. Kanske han helt enkelt trivdes med att vara själv.

John älskade att berätta roliga historier och vitsar. Ibland drog han upp ett urklipp med roliga historier ur fickan som han saxat ur tidningen Metallarbetaren. John började historien, men kunde själv aldrig hålla sig för skratt tills själva poängen i historien kom. Mitt i halva berättandet så slog sig själv på knäna och med läpparna sammanpressade duschade han luften med saliv precis så där som Linus på linjen gjorde i de korta animerade inslagen på TV.

Vi som lyssnade skrattade lika mycket, men inte åt själva historien utan åt historieberättaren John. Missförstå mig inte nu, vårt skratt var inte av det hånfulla slaget utan av det hjärtliga. Vi gillade verkligen denna otroligt godmodiga människa som alltid brydde sig så osjälviskt om alla i sin omgivning.

John var gammal under hela min uppväxt, ja det är i alla fall så jag minns honom. Men de sista åren så blev han jättegammal. Det som verkligen fick hans livslåga att börja flämta och till sist slockna helt var när polisen tog hans körkort. John började bli senil och råkade en dag att ta fel på landsvägen och cykelbanan när han skulle åka till stan. Turligt nog skadades ingen, men nu tyckte läkaren med all rätt att det var färdigkört.

Med körkortet försvann friheten att kunna ta sig precis vart som helst och när som helst. Ibland ställde jag upp och skjutsade, till stugan på landet, mataffären och Apoteket. Men John blev sig aldrig mer lik utan sin bil.

Det var alldeles före han dog. En onsdag i november minns jag. John hade legat inlagd på det stora sjukhuset i Trollhättan ett par dagar för översyn. Jag hämtade honom uppe på avdelningen. Är allting med? Den alltid välfyllda plånboken, löständerna och diabetesmedicinen? Jag höll honom under armen medans vi sakta gick hela vägen ut till min bil. Nu skulle han få komma hem igen, men han var sig inte lik. Leendet var borta och benen bar inte som förut och den dåliga hörseln var nu nästan helt obefintlig.

Vädret var pissigt och jag mådde dåligt. Att se en kär vän som funnits i ens närhet hela livet tyna bort så här gjorde ont. Att vännen dessutom inte alltid var klar i sina tankar gjorde det inte lättare.

“Vart ska vi åka?”

“Vi ska åka hem”

“Hem till pappa och mamma i Brålanda”

“Nej, hem till dig i Vargön”

“Kommer pappa och mamma dit sedan då?”

Vad sjutton svarar man? Man mumlar något till svar, håller undan tårarna och gör det man ska. Ser till att bilbältet sitter fast, startar motorn, en blick bakåt, en åt sidorna och sedan kör man hemåt.

Vi är helt tysta när vi kör genom novembers förbannade gråslask. John håller sina fåriga händer knäppta över sina taniga ben och jag försöker att hålla mig fokuserad på det jag gör. Strax före Vänersborg utbrister John plötsligt;

“Titta! Ser du Leo?”

John pekar på gamla Esso Motorhotell som just har skyltats om till Quality Hotel.

“Titta! Quality Hotel (med engelskt uttal). Ett kvalitets hotell!”

John böjer sig framåt och slår med båda händerna i instrumentbrädan. Jag hör hur han nästan tappar andan varpå han sedan kastar sig bakåt i stolen och sprutar helt kontrollöst med saliv och fullständigt kiknar av skratt. Jag tappar allt det tunga och börjar att skratta med. Jäkla november. Jäkla demens. Jäkla taniga ben som inte längre vill. Vi skrattar tillsammans så tårarna sprutar.

Det är vad jag kallar ett riktigt kvalitets hotell!

I morgon: Bokstaven P.

About these ads