J som i Jeremia

Martin på lastbilsverkstan är bussig och fixar en punktering på min lastbil trots att det är sen eftermiddag. Plötsligt kommer det en lustig figur på cykel. Han är barfota i skorna och har packning både på cykeln och i ryggsäck och därtill en lustig hatt på huvudet och en annan bak på ryggen i ett lädersnöre.

Killen stannar med en sladd; “Vet du hur jag kommer till Vänersborg?”

Trots att jag är spik nykter så är jag på “surr” humör, ni vet det där humöret man är på när man är lite dragen efter några snapsar och kan snacka med vem som helst om vad som helst.

“Följ bara vägen” svarar jag och pekar in mot stan. “Den går lite upp och ner och svänger av och ann lite hur som helst. Några farthinder får du också räkna med, men vem har sagt att livet ska va lätt? Följ bara vägen så hittar du Vänersborg där borta nånstans i änden”

“Vad gör ni här?

“Vi reparerar lastbilar, eller ja… Inte Jag utan Martin där borta”

“Vad gör du då”

“Jag jobbar ihjäl mig för piss och inget”

Jag är slut efter en lång arbetsdag och trött efter en missnöjd kund och känner mig som den där gnälliga egenföretagaren som jag själv avskyr att prata med.

“Vad gör du själv? Är du på cykelsemester eller?”

“Jag sprider fridens liljor i min väg och lever frihetens liv”

“Ja du, den som ändå vore fri… Suck”

Vad är detta för en människa? Är han frireligiös den jäveln? Jag vet att de frireligiösa har en sommargård runt hörnet. Kommer han därifrån? Jag kan avslöja en frireligiös på blotta sekunden men den här var mig en lurig jävel.

Jag kan avslöja 9 av 10 övningskörare också för den delen. Det syns direkt i deras skräckfyllda blick och det krampaktiga greppet om ratten som är exakt “kvart i två”. Jag följer den mötande bilen med blicken och i min backspegel ser jag den vita texten på grön botten; ÖVNINGSKÖRNING. Bingo!, ropar jag. 9 av 10 som sagt. Den tionde skylten har släppt sitt svaga magnetiska grepp och blåst av. Det är därför det alltid står ÖVNINGSKÖRNING bak på grävmaskiner vid vägbyggen. Dom hittar en bortblåst skylt och sätter den bakpå maskinen och så ler man åt det lustiga. Några grävmaskinister samlar på gröna övningskörningsskyltar och ibland kan man se tre skyltar sitta på höjd bak på maskinen. Blir det tre gånger så lustigt då? Nej, vill jag påstå.

Jag har verkligen svårt för frireligiösa människor och det mycket på grund av min egen frireligiösa uppväxt, men jag babblar likväl på i ett försök att få den cyklande unge mannen att avslöja sig genom att säga “Jesus älskar dig” eller nåt liknande fånigt. Jag vet inte vad jag ska med avslöjandet till, det är mer som en triumf typ; Jag hade rätt!

“Vart är du på väg? Vart kommer du ifrån?”

“Från ingenstans till ingenstans”

“Du, det där lät lite filosofiskt”

“Tycker du? Nä, jag vill bara vara fri”

“Vad heter du?”

Han dröjer något på svaret.

“Jeremia”

Kockrent, tänker jag. Jag behövde ett J till min alfabetsblogg och här står han som en skänk från ovan.

“Du, jag skriver blogg. Är det ok om jag skriver nån rad om dig med en bild på dig och cykeln?

“Visst. Ta så många bilder du vill, skriv vad du vill. Jag är frikostig”

Han frågar inte om bloggadressen, något som de flesta brukar göra som jag fotograferar till bloggen. Troligen så äger Jeremia varken en I-Phone, Smartphone eller något annat kapitalistiskt skräp.

Något mer får jag inte ur honom heller och jag omvärderar mitt första intryck. Vi äro alla lustiga figurer, men vem är det egentligen som lustigast här av oss två? En människa som nästan jobbar ihjäl sig eller en som bara har släppt allt och gett sig av på en skön cykeltur? Bort från Rapport med väder, bort från tvåorna på Bilprovningen och bort från månadens avbetalningsavi på platt-TV:n.

Jeremia, jag högaktar dig. Må du få en himmelskt fridfull cykeltur och må du i min själ få möta de allra godaste människor som strör fridens liljor även över din väg i livet.

Amen.

I morgon: Bokstaven K.

About these ads